Posten

Postens verksamhet i Vikingstad har beskrivits i en liten skrift som utgavs i samband med att Posten i Vikingstad fyllde 100 år den 15 september 1973. Författare är dåvarande postmästaren K E Johansson

Posten i Vikingstad 100 år 1973-09-15

Posten i Vikingstad, som grundades den 15 september 1873 har som de äldre vikingstadsborna väl känner till inte alltid hetat Vikingstad. Det var först den 1 oktober 1927 som detta namn antogs. Tidigare kallades Vikingstad för Bankeberg. Anledningen till namnbytet var att Bankeberg ofta förväxlades med liknande namn t ex Banketorp, Bankekind och Bankeryd.

Innan Bankeberg fick sin egen post i samband med att järnvägen mellan Linköping och Mjölby den 15 september 1873 uppläts för allmän trafik fick bankebergsborna sin post bl a via diligenslinjen Stockholm Ystad, den s k snällposten, som gjorde uppehåll vid Bankebergs gästgivaregård för hästbyte. När diligensen kom i den s k Skyllbergsbacken, väster om Vikingstad i riktning Sjögestad, gavs det signal i posthornet, detta innebar att hästarna skulle görås klara för byte. Nästa hästbyte skedde sedan i Gistad. Bankeberg hade också postförbindelse med Linköping och Skänninge. Enligt ett gammalt kontrakt med gästgivare J F Carlsson daterat 1/1 1861 forslade denne posten fem gånger i veckan med häst till Linköping och Skänninge mot ett arvode "af 1 Rdr 15 öre för mil och häst". I samband med att järnvägen öppnades drogs diligenstrafiken mellan Linköping och Skänninge in. Tills vidare skulle emellertid kärrpostbefordran bedrivas från Bankeberg. Enligt kontrakt med skjutsentreprenören C R Holmberg i Linköping gick kärrposten från Linköping till Bankeberg varje dag fram och åter. "Såsom skjutslega undfår entreprenören för hvar postförd mil 1 riksdaler 75 öre: Mellan Bankeberg och Skänninge gick kärrposten också varje dag fram och åter enligt kontrakt med gästgivare J F Carlsson i Bankeberg. "Skjutslega 1 rdr 50 öre per postfärd mil".

Posten i Bankeberg var förenad med järnvägen fram till den 1 december 1969. Föreståndare för järnvägsstationen var alltså till dess även föreståndare för posten. Det var först 1969 som posten flyttade från järnvägens lokaler i stationshuset till de nuvarande.

Stins i Bankeberg 1873 blev C 0 Taube. Denne efterträddes redan följande år av Uno Björkelund. Björkelund efterträddes 1876 av Adolf Nilsson som i sin tur avlöstes av Reinhold Almqvist, som tydligen blev den siste stinsen i Bankeberg. Därefter kom 1903 Johan Nyström som liksom efterträdarna bar titeln stationsmästare. Den s k "regentlängden" upptar i fortsättningen Gustav Lengquist 1909-1914, Wilhelm Sterner 1914-1924, Bror Axel Söder holm 1925-1933, Carl Oskar Borg 1933-1939, Simon Braf 1939-1949, Paulus Hellberg 1949-1956, Nils Salomonsson 1956-1964 samt Herbert Wastholm 1964-1969.

År 1969 tillträdde jag själv befattningen som stationsmästare men då enbart som chef för postanstalten som då också fick postal status som postexpedition av medel stor klass.

Inför hundraårsjubileet har jag talat med ett par av Vikingstads äldsta innevånare för att höra hur det var i Bankeberg i slutet av 1800-talet. Det är fru Anna Allert född 1880 nu bosatt på Kalvhagen och lantbrukaren Karl Sjögren född 1874, numera bosatt på Gammelgården.

De berättar att Bankeberg i slutet av 1800-talet inte var någon stor ort eller by. Vid stambanans tillkomst fanns i stort sett ingen mer bebyggelse än stationshuset, som är detsamma än i dag, butiken ute vid gamla vägen, gästgiveriet, en sprithandel i en källare och några hus till. Ett brännvinsbränneri fanns i Tillorp. Då kostade brännvinet 65 öre halvstopet. Inkomsterna var också därefter på den tiden. Sjögren berättar att han nu har i pension per månad lika mycket som han i slutet av 1800-talet tjänade som rättare på olika gårdar under ett helt år. Fru Allert minns stationsinspektoren Reinhold Almqvist som var stins 1888-1903, hon minns också en man vid namn Carl Malm, som gick med posten från Bankeberg till Västerlösa där klockare Lindqvist tog emot posten för avhämtning av västerlösaborna. En person vid namn Käck som bar posten till Tillorp finns det många historier om. Käck tyckte om att bli undfägnad med kaffe och sup. Vid en gård fick han aldrig något varför han tänkte hämnas. "Tänk vilka vårdslösa människor det finns" sa han en dag till frun på gården. "Det ligger kaffebönor nere på vägen som någon har tappat". Folket på gården sprang iväg för att plocka kaffebönor och Käck fick en sup för upplysningen. Snart kom gårdsfolket tillbaka och sa att det var ju inte kaffe utan bara råg som låg på vägen. "Ja" sa Käck "har Ni någonsin haft annat än råg till kaffe i det här huset.

En gång skulle länsman Leffler ut på tjänsteförrättning tillsammans med ett biträde. När de såg Käck gå framför sig på vägen tänkte de att de skulle låta honom få åka med. "Nej tack" sa Käck "jag har så dåligt rykte så jag vill inte att det skall bli ännu sämre".

Käck hade också arbete vid sidan om postarbetet. När han vid ett tillfälle arbetade på Nybble, slog han vad med dom andra arbetarna på gården att han inte skulle köra mer än ett lass råg före middagen. När vällingklockan ringde in till middag kom Käck med sina oxar och sitt första lass men välte med lasset utanför logen, "go midda sa Käck" därav ordspråket som används i bygden än i dag.

De lokala postbärarna och postkörarna var tydligen inslag i vardagen som man minns. Inte alltid namnen men omständigheterna kring personerna. Sjögren, som gammal lantbrukare och djurvän, minns än två hästar som postkörarna använde sig av. En hingst som postköraren var elak vid gjorde ett starkt intryck, likaså en märr som inte gillade tågmötena på stationen i Bankeberg.

Man var inte så bortskämd med tidningar vid sekelskiftet. Ett bevis härpå är hur väl man då tog vara på veckotidningen Sv Posten. Flera familjer prenumererade tillsammans på tidningen. Tidningen lästes i tur och ordning av familjerna och den familj som fick tidningen sist skulle samla samtliga tidningsexemplar till årets slut. När året gått delades de samlade exemplaren upp på de familjer som delat på prenumerationen.

Andra händelser som man minns är förstås kungabesöket 1906. En bild från detta finns på en av de utställningsskärmar som inför 100-årsdagen satts upp i postlokalen. Detta såväl som övriga kort har välvilligt ställts till förfogande av Östen Allert, son till fru Anna Allert.

Bland de tidigare cheferna minns man t ex Wilhelm Sterner. Han var närsynt och trampade därför en gång i en gummas äggkorg som hon ställt ifrån sig i väntan på tåget till Linköping och torget där. Under Söderholms tid sköttes posten av en dotter till denne.

Till sist vill jag med några siffror belysa utvecklingen för posten i Vikingstad. Frankoteckensuppbörden uppgick 1876 (äldsta bevarade statistik) till 1.242 kr, 1923 till 4.800 kr och 1972 till 180.297 kr. År 1876 inlämnades 549 rek, 82 assurerade försändelser, 22 paket och 8.242 brevförsändelser.

Motsvarande siffror för år 1972 visar 1021 rek, 39 assurerade försändelser, 2841 paket och ca 300.000 brevförsändelser.

Postbanken fanns inte 1873 utan först 11 år senare. Bankverksamheten har utvecklats till en allt mera betydande del av det postala arbetet. Under 1972 uppgick penningförmedlingen till 66.762.000. Postexpeditionen betjänar idag ca 1980 hushåll. Vid postexpeditionen är förutom jag själv 12 personer sysselsatta. En brevbärare sköter utdelningen av posten i samhället och sex lantbrevbärare är förutom postutdelare även ambulerande postbankskontor. De kör dagligen tillsammans 468 km och betjänar 1347 hushåll utanför Vikingstad t ex i Rappestad, Sjögestad, Västerlösa, Nykil och Gammalkil.

Med vänlig hälsning

K E Johansson

Stationsmästare

I dag (år 2001) är det en (1) heltidsanställd och en deltidsanställd som kör ut posten i Vikingstad samhälle som numera omfattar drygt 800 hushåll. Lantbrevbärarna är numera fem till antalet och betjänar knappt 1700 hushåll inom samma område som år 1973. Penningförmedlingen är i dag en bråkdel av vad den var för 25 år sedan.

Kent Sigedal

Ordförande i Vikingstad Hembygdsförening