Söderberg, Nils Knut (Ögnelo)

Historien om Nils Knut Söderberg. (kallad Ögnelo)  

• Nils Knut Söderberg född den 16 jan. 1863. Avliden i Vikingstad den 28 febr. 1930. Rent allmänt så kallades han i bygden för Ögnelo.

• Moder: Anna Fredrica Ögneloodh född 16 juli 1828 på Skogstorp Hargs ägor i Östra Tollstad socken. Enligt dödboken därstädes S.C.B. Den 24 febr. 1876 dog fattighjonet Anna Fredrika Ögneloodh från Sockenbygget. Vådadöd, Ihjälfrusen, 47 år 7 mån 8 dag. Ogift.

• Fader: ? ? Andersson. Carl Johan mjölnare i Strömqwarn . (Kan det vara Strömmen i Östra Tollstad?) Han har namnet Söderberg
• Syskon, till Knut: Magnus Alfred född 16 juli 1859. Kallar sig Lundberg: Oäkta. Albertina Wilhelmina Ögneloodh född 23 april 1865. Oäkta.

Av någon anledning tillhörde han Mjölby stad trots att han inte funnits där på många år. Han var en bohem: Hans levnad hade väl inte från början varit den bästa. I själ och hjärta var han en mycket snäll person. Blev han trakasserad, då kunde sinnet svalla över. Då fick man veta vem man var. Hur det varit med hans skolgång vet väl ingen. Han kunde inta räkna på papper. När han funderade över sina dagliga affärer då kunde han sitta och fundera varvid han plockade i håren på sina, ögonbryn och se om något följde med. När han så kom underfund med att allting stämde då lyste han upp som en sol. I bygden där han fanns var han i regel respekterad trots sitt bohem liv. Kanske barn och ungdom ibland förargade honom. men bland äldre var han aktad. Kanske inte alltid att hans insatser i livet blev till fullo värderade.

Nils Knut gästade ofta grenadjären Alfred Ahlm och hans hustru Anna på grenadjärtorpet 65 vid Alorp i Sjögestad socken. Dottern Svea född 1904 har berättat minnen kring honom, även sådant som delgivits henne av föräldrarna. Alfred Ahlm var från Västra Hargs socken men blev knekt på nämnda torp. Nils Knut figurerade även i nämnda socken varför de kände varandra. (Alm var född 1873).

Som Nils Knut var lumphandlare så fick han ha ett litet upplag hos nämnda Ahlm. Det ömtåliga fick han ha på logen.  När han gästade ville han sommartiden ligga på höskullen. Vintertiden när han kom så låg han helst på golvet framför järnspiseln.

En sommarmorgon när Ahlm kom ut då stod Nils Knut på logkistan och slog sina kläder i logbalken och svor. Han hade fått ohyra genoms lumpen. Då värmdes järnspisugnen upp så hårt som tordes varefter hans kläder lades in för att förgöra ohyran. Han fick senare andra kläder och slutade med lumphandeln. Han började sedan att sälja fisk. (En så kallad ambulerande fiskhandlare),

Med kärra och vintertiden kälke så vandrade han i bygden och sålde. Han rekvirerade från Norrköping och Göteborg som sedan kom per järnväg. Av den anledningen kom han sedan att bli mera bofast i Bankebergs by i Vikingstad. I början hade han sitt tillhåll i Bankebergs. Mellangårds brygghus. Vintertiden låg han merendels i stall och ladugård. Sommartiden förekom att han låg under Järnvägens godsmagasin: när han kom hem sent efter förrättat värv. (Detta låg på plintar 1 meter höga). På senare tid låg han även i SJ:s ställvärk där var en kamin) men även inne på expeditionen, ty man litade på honom.

Det förekom även att han kunde få övernatta där han drog fram och var sent ute. Helst ville han ligga på golvet framför järnspiseln. Då kunde han även få lite mat innan han fortsatte dagen därpå. I regel bestod hans dagliga kost av bröd ost eller en korvbit samt en pilsner.

Min moder berättade. Far och hon var 1909 bosatta i stugan Pittsburg tillhörande fastigheten Fridhem Bankeberg 5:8 5:14 Backgård. (Numera Nålgatan. men huset rivet). Far arbetade då vid P.G. Petterssons spannmålsmagasin i Bankeberg. När Knut såg far gå till magasinet så kom han upp och ville ha en kopp kaffe på morgonen. Som mor tyckte han kom i tidigaste laget så bad hon far att säga till honom att komma lite senare. Detta respekterade han med tacksamhet. Han ville endast ha bara kaffet. Han hade tidigare inmundigat sitt bröd och såvel. En bekant har talat om att i hans föräldrahem kunde han någon gång ligga över. Han fick då ligga på en gammal stabil päls på golvet framför spiseln. Då fick han även förtäring såväl kväll som morgon. Sådant satte han värde på. Så fortsatte hans dagliga gärning under åren som fiskhandlare i bygden.

För att övergå till Sveas minnen .

Många är nog de historier som figurerade omkring honom. Fiska tyckte han om under tiden han uppehöll sig hos denne Ahlm. En höst i kräfttider ville han fånga sådana. (Hans nöjesfiske var i Kapellån som gränsade till Alorps marker). Han köpte en kanin av nämnda Ahlm samt lånade dennes kräftburar. Burarna som han hade i en säck hade väl trasslat till sig lite och att stycka samt sätta på bete kändes väl besvärligt så han kastade kaninen i ån tog burarna i säcken och gick hem.

En spång av två stockar, förekom på det smalaste av Kapellån där Alorp och Gustads markers gränser når vattendraget. Vid ett tillfälle då han var ute i fiskaffärer skulle han från Gustad taga sig över till Alorp. Han satte sig grensle baklänges över stockarna och sökte lotsa kärran med låda över med ett hjulpar på vardera sidan stockarna. Han upptäckte snart det besvärliga, så han kastade fisklådan i ån och lotsade endast över kärran. Sådan var han.

En morgon när knekten Ahlm kom ut till vägen hittade han Knut i en snödriva. Han var då, mycket berusad. Någon ohälsa drog han dock inte på sig efter detta.

Han hade vunnit pengar på Danska teaterlotteriet. (Hur mycket vet väl ingen). I den så kallade Sundströmsvillan, numera Mimergatan 4, i Vikingstad hade en bank filial ett litet tag (kan det vara Östgöta eller Skånska banken). Där satte han in sina pengar. Efter en tid blev han okontant med personalen varför han tog ut dem igen. Vid ett senare tillfälle vann han tusen kronor på penninglotteriet tillsammans med förste kusken på skjutsstation i Bankebergs Mellangård.

Han ville aldrig bli fotograferad. En specerihandlare Edvin Blücher som då var bodbiträde i Hilda Holmströms affär nere vid stationen tog i smyg de kort som finns. Stationsmästare B.A. Söderholm som kom till Bankeberg 1925 hade en dotter som brukade komma ned och köpa fisk av honom. Hon var vacker. Henne tyckte han om. Så en dag så fotograferade hon honom. Då blev han arg. Sedan gillade han henne inte längre.

Så småningom när åldern trängde på och han inte orkade med sin verksamhet. Hans kropp hade väl inte alltid farit så väl med detta bohemliv. Då överfördes han till Mjölby som han tillhörde. Dagen därpå var han i Vikingstad igen. Då företogs samma resa ännu en gång med samma resultat. Han trivdes bäst i Bankebergs by. Efter andra resan så underhandlades med Mjölby så han placerades i fattiggården Gunnorps Bäckgård med löfte att när det gemensamma ålderdomshemmet för Vikingstad, Rappestad och Sjögestad som var påtänkt att byggas i Vikingstads samhälle så skulle han åter få komma dit. I Bäckgården trivdes han inte varför han ofta gick och drev omkring. Han blev så småningom lite virrig. En morgon i februari 1930 så vandrade han ut i bara underkläderna och tog sig ned till Vikingstads kyrka där kantor Ejnar Holm som upptäckte honom hjälpte in och bäddade ned tills de kunde hämta. Han ådrog sig en lunginflammation efter den färden vilken han inte överlevde. Han avled den 28 februari 1930 och jordfästes på Vikingstads nya kyrkogård den 10 mars samma år.

Vid jordfästningen representerades från fattigvården, bröderna Filip och Albin Nilse Bankebergs Mellangård, handlanden Josef Nyberg samt Järnvägspersonal.

Vikingstad den 10 maj 1987.

Östen Allert